Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Sardanapals bål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
skaror hade på omvägar kommit före de andra
och närmade sig redan genom gränderna som bru-
sande vatten i rännilar.
På gatan nedanför gården jagade i vild oord-
ning alla de hopar af svultna hundar, som skrämda
lämnat den redan eröfrade stadsdelen, och mellan
dem sprungo svarta och hvita får samt några
åsnor med sliten grimma.
Marken darrade under de antågande hundra-
skarornas järnrasslande steg. Gatustridens tordön
rullade allt närmre, genljudande i trappor och rum,
och regnande gnistor slocknade likt döende eld-
flugor på stenplattor och pelarnas stelt framsprin-
gande bladverk.
Håret ströks tillbaka undan myrthenkransen
på alla de väntande, som från gårdar och tak
stirrade mot gatan. Allestädes stodo simpelt klädda
knektar strålande och tysta samt bidade döden.
Det största inom dem gick i blomma. Allt lumpet
och smått vardt dem med ens föraktligt, och vigda
åt undergången voro de icke längre människor,
utan keruber i trasor, men med höjda bröst och
dragna vapen, som, speglande eldskenet, själfva
tycktes brinna. Några män tryckte sakta hvar-
andras händer, förbrödrade af faran och glömska
af gammalt groll. När den första pilen sprang ur
I
4-
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
