Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hans Alienus uppsöker Pontius Pilatus i Jerusalem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Dina skrifvare och knektar kyssa icke hvar-
andras kind, — begynte Hans Alienus, då de många
hälsningarna voro slut.
— Vet du icke, att människan alltid numre-
rar andra så, att hon själf blir nummer ett. Säg
mig, hvad du föraktar, och jag skall visa dig din
begränsning.
— När jag var en nittonåring skulle jag kan-
ske ännu kunnat svara dig härpå. Nu är jag
många hundra år gammal, och allt, som fordom
syntes mig visst, står nu ovisst. Ryktesvis har jag
dock hört om ditt klara förstånd, och likt en för-
fallen Dionysospräst kommer jag till dig för att
tigga en almosa. Här vid mitt repbälte bär jag
en vaxtafla, på hvilken hvarje nedskrifven osan-
ning utplånas af sig själft. Skrif din mening om
lifvet. Det är den almosa jag begär.
Pontius Pilatus fattade hans händer med sam-
ma utsökta och värdiga höflighet som nyss, samt
förde honom till en rad af smärre sidorum.
— Förlåt att jag icke erbjuder min gäst en
sittplats, men denna kyla är outhärdlig. Låt mig
hellre få den hedern, att förevisa min samling.
Han pekade utefter väggarna, långs hvilka på
smala hyllor ett oräkneligt antal tofflor, skor, san-
daler och guldstickade snibbstötlar voro uppradade.
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
