Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hans Alienus uppsöker Pontius Pilatus i Jerusalem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*
— Knappast något bereder mig så mycket
nöje som min kära samling. Jag passar icke till
publik person, till skådespelare. Som sådan blir
jag kort och karg och hör mig därför också be-
skylld för grymhet. Man lär till och med vara
sinnad att återkalla mig från min post. Julius
Cæsars smidiga förställningskonst på öppet torg
kan jag ej lida. Befria mig från risken att dö
ihågkommen, att bli ett namn, en rad bokstäfver,
med hvilka de trätande partierna kasta boll. Jag
har sett så många hycklargrin i marmor och
brons. Unna mig glömskans ära.
— Och vaxtaflan? — sporde Hans Alienus. —
Den förgäter du.
Pontius Pilatus förde bugande handen till hjär-
tat med den regelrätta höflighet, bakom hvilken
han oåtkomligt afstängde sig från världen och
tvang dem, med hvilka han talade, till samma akt-
ningsbetygelser.
— Jag trifs bäst i privatlifvets stillhet, — fort-
for han. ■— Men mina fränder nödgade mig att
redan som ung söka ett ämbete, att bli tjänare.
Jag var ej rik. Hellre än att rädda staten för jag
på lediga timmar anteckningar öfver hvart sär-
skildt skoplagg i min samling, som i förbigående
sagdt, ej kostat så litet.
168
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
