Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Lyran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilkas sträfva och gurglande läte erinrade om
hjorttjurars råmande. Öfver Pathmos, där Apollo
just vid det laget jagade vildsvin, flämtade gula
kornblixtar. Aftonstjärnan framlockade under tiden
hela sitt oräkneliga följe af fladdrande ljus, hvilka
speglades i hafvet, så att skeppet tycktes glida fram
genom rymden med en åskådlig evighet öfver sitt
segel och under sin köl.
Då brusto tårarna från den hemlöse främlingens
ögon, och inom honom vaknade en lust att så
fastnita sin hänförelse i ord, att människorna intill
sena tider skulle kunna återupplefva denna
allenastående natt på hafvet och betrakta den med hans
ögon. De skulle i hans ord se de minsta
skiftningarna på Poseidons hud och höra den sista
dyningens slag i strandbädden.
— Om jag ägde skaldegåfvan! — utbrast han.
— Apollo är upptagen af sin vildsvinsjakt och har
ingen tid för bönhörelse.
Den kvinnan, som stod honom närmast och
som hade ett strängare ansiktsuttryck än de andra,
pekade på det kringhöljda föremål, hvilket låg på
roddarebänken.
— Där ligger diktens lyra, — sade hon. —
Men glöm icke en sak. Behåll klädet öfver lyran,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
