Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Mejseln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
solskenet förtorkade bläckfiskar och alger, som
uppkastats af vågorna.
Lustvandrande bultade Hans Alienus på den
ensliga byggnadens port. Den öppnades genast,
och inkommen på den stenlagda gården, i hvars
hörn efterlikningar af hellenernas mest kända
konstverk voro uppställda, fann han ett sällskap af män,
som formade bilder af lera. De voro alla hvitklädda
som han själf och buro myrthenkransar samt
hälsade honom med hjärtliga handslag, och medan
han besåg gårdens märkvärdigheter, berättade han
sina öden.
— Vi alla, — sade de, — äro konstnärer,
som dragit oss undan till denna stilla ö och vigt
oss till präster. Vi kalla oss hvitbröder, och de
bilder vi förfärdiga äro vår enda trosbekännelse.
Stanna hos oss och blif en god och trogen
hvitbroder.
I muntert språkande flock förde de honom
öfver gården till en tämligen trång och låg rotunda,
och de bådo honom att äfven framlyfta ett fat med
lera och deltaga i deras fredliga fejd.
Han jakade genast utan betänkande, och ända
till solnedgången arbetade han glädtigt bland de
andra på gården. Äfven de följande dagarna stod
han lika ifrigt öfver leran, och under hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
