Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Hans Alienus blir romersk kejsare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram. De känna dig. Det göra också vi. Lämna
oss i fred på våra öar och berg.
— Jag är er vän, — svarade Hans Alienus.
— Ni äga allt det, som jag sökt. Ni förspilla ej
timmarna på drömmar om framtiden utan vårda
er kropp och lefva lyckliga, medan ni lefva. Det
framtidssläkte, till hvilket ni vilja blifva föräldrar,
ställa ni för ögonen i era statyer.
— Visserligen är du inställsam, — gycklade
en af de äldre, — men vi veta, att du medför en
smittosam sjukdom, ehuru den icke har sitt säte
i kroppen utan i själen. Du kommer från någon
osund trakt. Vänd skeppet. Det är ditt öde, Hans
Alienus, att där du helst vill dröja, där skall du
aldrig sätta din fot.
Några af herdarne sprungo i vattnet och stötte
ut skeppet. Andra kastade stenar och hvassa
musslor, som skuro hål och långa rispor i seglet,
bakom hvilket sångerskorna sökte skydd.
Tuklat-Nirgal sof på ryggen under bänkarna,
och först när stenarna och musslorna föllo på
hans bröst öppnade han ögonen.
Hans Alienus täckte ansiktet med sin skjortas
vida ärm och, omfattande zevshufvudet, lutade han
sig mot framstammen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
