Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Hans Alienus blir romersk kejsare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f-
Då Alienus Augustus om natten gick i ensam-
het, hörde han röster bakom en låst dörr och lade
ögat till den ljusa springan. Han såg nu Tuklat-
Nirgal drucken förlusta några slafvar med att leka
skådespelare och föreställa romersk Cæsar. Tuklat-
Nirgal gick så bakåtlutad att strålkronan af palm-
blad gled i nacken, och öfverlägset viftande i luften
med handen ropade han utan uppehåll: Plebs!
Plebs!
-— Så är det! — utbrast Alienus Augustus,
utan att bekymra sig om huruvida trälarne hörde
hans ord. — När en plebej skall leka Cæsar, lutar
han sig bakåt och säger: Plebs! Plebs! -— Det är
godt om sådana cæsarer. Pontius Pilatus däremot,
den födde patriciern, följde sin obetydligaste gäst
ända till dörren. Just i denna stund börjar jag
också halft förstå hans motvilja för den uppmärk-
sammade undantagsställningen, hans värdiga och
samtidigt nästan listigt kloka längtan att få dö
förgäten. Jag förstår den med tanken men icke
med inbillningen, och det är hon, som leder mig.
Omättad ärelystnad blir en tagg i min svepning,
blir den mörkaste skuggan öfver min sotbädd. Där
finns ingen plåga så stor, att den ej blir en lätt-
nad, om den bär ett världsrykte till lön. Men icke
heller handklappningar båta, så länge min önskan
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
