Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Hans Alienus blir romersk kejsare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kölen glödgad af solnedgången seglade flocken öfver
hustaken med eldbränder, från hvilka gnistorna
regnade. Ansiktena hade icke mänskligt utseende
utan voro stålgrå och blanka med ett enda rödt
öga, krumt fågelnäbb och en trubbig uppåtböjd
hornaktig utväxt på pannbenet.
De slogo dammande ned på arenan och klap-
pade med sina klibbigt fuktiga vingar likt en svärm
af läderlappar. Med sina runda hufvud sänkta
som stångande tjurar och sina seniga ryggar i båge,
så att de ludna svansarna sträckta släpade i sanden,
sprungo de upp på trappbänkarna och piskade
åskådarne till döds med sina knittrande eldbränder.
Skrålande med runda gap bröto de doft det öf-
versta galleriets pelare och kastade dem genom
luften som de stodo, så att de först vid den tunga
stöten i marken föllo sönder i de många block, af
hvilka de voro hopfogade. Murar, broar och hus
störtade in. Jorden darrade, och skakningen slun-
gade Tibern ur sin bädd, ända till dess att det
gula vattnet som olja i en allt för bräddad kruka
forsande flödade öfver åt alla sidor och dränkte
allt lefvande.
Solen gick ned bakom bräckta pelarerader
och klufna tempelgaflar, hvilka dödt speglades i
det pestgula vattnet. På skär af hopade stenblock,
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
