Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Hans Alienus blir gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
hade inträdt. Där stod en stege från tröskeln upp
mot ett af molnen.
— Det blefve tungt för dig, Hans Alienus, —
sade han, — att gå uppför stegen. Åren taga ut
sin rätt. Sätt dig grensle på min hals, så skall
jag, som ännu har mina krafter i behåll, bära dig
till Solborgen.
Hans Alienus räckte Petrus kägelklotet samt
trädde upp på stenbänken, och sedan han satt sig
på väpnarens stadiga skuldror, bar honom denne
uppför stegen.
Nere från trädgården, där Petrus slog sin för-
sta bom, hörde de länge munkarnes skratt, men
det ljöd allt aflägsnare och svagare. Slutligen be-
trädde de molnen, hvilka i milslånga trappsteg
höjde sig mot Solborgen.
Den låg på själfva solen som på ett rundt
berg, och likväl i ständig skugga, ty ljuset utström-
made underifrån i en ring af strålar. På templens
ärgiga koppartak fladdrade i halfskymningen ota-
liga stjärnbloss, och öfverst på muren sutto de
lycksaliga så tätt, att deras hvita rad liknade ny-
fallen snö. I själfva murväggen voro inhuggna
bilder ur de heligas saga. Där stodo alla de män
och kvinnor, som gifvit lifvets önskan läppar att
4 212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
