Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Hans Alienus blir gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f-
I
I
lyft sin önskan till en filthatt och ett bomulls-
paraply. Äfven hängde på väggarna några svär-
tade porträtt i oljetryck af amerikanska presidenter.
På trappstenarna utanför sina hus sutto långs
gatorna de lycksaliga i familjegrupper ömt lutade
mot h varann, och barnen höllo ännu i förklädet
de trähästar och vagnar, som de önskat sig till-
baka, då de slogo sin spik i Solborgens porthvalf.
Men bakom huset låg i mattad dager en vid äng,
öfversållad med prästkragar. Här dansade en skara
af unga utan kläder och utan tanke på sin naken-
het. Fyra af dem höllo turvis öfver de dansandes
hufvud en våd af samma blekgröna färg som luf-
ten, och vid sidan stod en gosse med en lyra, som
susade stilla. Hans rygg böjdes lätt då han spe-
lade, ty han hade satt ena foten på det nedersta
trappsteget till ett rundt och öppet tempel samt
stödde lyran mot knät. Men ingen af dem kastade
skuggor på marken, utan de voro genomskinliga,
så att gräsmattans grönska lyste fram genom de-
ras lemmar, och dagern föll regnbågslikt genom
deras kroppar som genom ånga.
I templet bakom dem stod den högstes stol
af gult flämtande lågor, och ängeln Mikael, som
vaktade den, gick Hans Alienus till mötes och
hälsade honom med sitt brinnande svärd. Hans
]
4 215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
