Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Hans Alienus blir gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svartspräckliga vingar reste sig bakom de dansan-
des våd, som stormfyllda latinersegel.
— Alienus Deus, allsvåldig herre! — begynte
han. — Rid fram till den tron, som står ledig.
Då steg väpnaren med sin börda upp på sto-
lens säte, och ängeln Mikael öppnade i golfvet en
lucka, genom hvilken Alienus Deus såg ned öfver
världsrymden.
Han höjde sina händer, och i det hissnande
djupet formade sig en ny jord, befolkad af mänsk-
liga gestalter. Han inrättade dock deras lungor
så, att de ensamt kunde förse kroppen med till-
räckligt näringsämne. Vidare förlänade han de
lyckliga en evig ungdom, så att de icke behöfde
fortplanta sig. Men om en enda varelses jämmer
trängt till hans öra, hade hans verk varit ofull-
komligt. Därför skapade han inga djur utan blott
ett känslolöst växtrike, hvars buktiga blad öfver-
skuggade sluttningarna och pelargången, där män-
niskorna sutto i hvila vid ett klart vattendrag.
Och vattnet var så vindlöst stilla, att det tydligt
afspeglade minsta veck i den hand, som sträckte
sig mot vassen för att bryta en säfpipa.
Så stod nu denna nya värld i en fullkomlighet,
som ensamt en människa förmått gifva henne, och
de lycksaliga trängdes undrande kring luckan i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
