Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men just då han till sist svårmodigt öfvertalat sig
själf, att sakta och försiktigt vända och gå, kläm-
tade en klocka inne i masugnen och kallade mas-
mästarn och hans drängar till utslag.
De hade knappast rest sig och vändt ryggen
åt vägen, innan Hans Alienus ifrigt och bråd-
skande steg fram från muren och gick förbi por-
ten utan att ett ögonblick besinna sig eller längre
lyssna till sina egna tankar. På andra sidan de
upplysta hjulspåren, där krossad slagg och snö
blandades om hvartannat, skylde honom mörkret
snabbt på nytt, och han fortsatte sin spökvandring.
Då han hade gått ett stycke, kom han åter
till en grind, och han visste godt, att här begynte
Trollkyrkas ägor, men han kände icke igen skogen
bakom gärdesgården, där han i sin barndom en-
dast sett ett kalt fall med stubbar och ormbunkar.
Tungsint och betryckt vek han af från vägen inåt
hagen, och trefvande i mörkret bröt han sig fram
mellan buskarna, genom en trång och stenig skrefva.
Det hade icke blifvit frost, som kolaren fruktat,
utan snön gick i tö, och snart föll ett stridt regn.
Hällarna blefvo ännu slipprigare, och den våta
mossan låg så lös, att den lossnade under hvart
fotsteg. När han slutligen böjt de sista motsträf-
viga kvistarna åt sidan, stod han på ett utsiktsberg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
