Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han gick i början långsamt, och Hans Alienus höll
slappt i tömmarna, ännu i strid med sig själf och
oviss om han skulle vända eller icke. När vägen
efter en stund blef bättre och redan Iedt förbi
smedjorna och masugnen, sprang dragaren allt
snabbare och snabbare, och de oviga små klöf-
varna stänkte sand öfver kärran. Hans Alienus
satt alltjämt lika viljelös utan att hålla igen. Luft-
draget lyfte hans kåpas krage, och han rycktes
fram genom mörkret med beständigt ökad hast
som på flykt undan sig själf.
Den sista hagen öppnade sig snart till en bred
allé af aspar, och bakom de insomnade ladugår-
darna framskymtade herrehuset med sina träkolon-
ner. Genom de i små ramar fattade rutorna föll
en takkronas ljussken på de närmsta buskarna,
och genast märkte han, att trädet med augusti-
päron, hvilket just stått vid gafveln under det
vindsrum, som varit hans, var borthugget. Detta
enda träds död hade förvandlat hela stället till nå-
got, som han icke kände, icke hade sett förr, och
hans bröst sammandrogs.
Då han steg ur kärran, stod redan farbror
Didrik i den upplysta förstugan. Han var en gam-
mal fryntlig man, skär som en ung flicka och
med slätkammadt hvitt hår, stubbade ryttmästare-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
