Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
in punsch och tömde glas på glas. Icke ett ord
nämndes om fadern eller det förflutna. Den stängda
dörren på kortväggen ledde till faderns rum, och
kallad af en pinglande handklocka gick Olsson allt
emellanåt dit in med en bricka och slutligen med
en tänd nattlampa. Men de båda fränderna tycktes
fullständigt blinda för allt, som tilldrog sig vid
denna låsta gulmålade dörr, hvilken hade blifvit
sned alltefter som det gamla huset satt sig. Det
var som en tyst öfverenskommelse att bedöfva sig
i det likgiltiga, och farbror Didrik berättade knekt-
anekdoter från sina forna regementsmöten samt
öfvergick slutligen till galanta ungkarlshistorier.
Här var han inne på sina rätta jaktmarker
och ville aldrig sluta. Emellanåt snusade han med
guldsked ur en dosa, på hvars lock Leda var af-
bildad med svanen. Eller också bredde han ett
ögonblick ut sitt tapisseriarbete och granskade det
med hufvudet lagdt åt sidan. Den fina stramaljen
besvärade honom en smula och han höll arbetet
tätt invid vänstra ögat, under det att han förde
nålen och den långa garnändan. Först sent in på
natten lade han märke till, att han själf ensam
höll målron vid makt.
— Du är trött, min kära Hans, och kan be-
höfva lägga dig, — sade han.
4- 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
