Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Fadern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f-
sökande ödslat med sin kraft åt olika håll, likt
den springbrunn, som icke får slunga sin brusande
vattenmassa mot höjden i en enda samlad stråle,
utan genom en ring af rör och småhål ser det
rinna bort åt alla sidor.
Hans Alienus hade stannat vid det ena fönst-
ret och såg ut.
— Märkvärdigt, — sade han ansträngdt, —
att skatorna äro så orädda och sätta sig på kvi-
starna ända in vid fönstret!
— Ja, och så att de äro hvita under magen!
— svarade fadern.
Hans Alienus knep hårdt fast kring stolskar-
men, mot hvilken han stod lutad, och allt det groll,
som han bjudit till att släcka, sprang åter i ljusan
låga. Det flammade högre än någonsin förr, och
sårad af faderns stickande korthet såg han stelt
och oafvändt ut genom fönstret, utan att säga nå-
got. På afstånd hade det lyckats honom att dikta
en gloria af mildhet öfver faderns hufvud, men
nu såg han honom för sig alldeles som förr, med
samma utmanande blick och samma likgiltiga kyla.
Han kunde icke minnas att ban i hela sitt Iif fått
ett enda hjärtligt ord af honom. Med barska till-
rättavisningar hade han visserligen varit sparsam,
ty råhet fanns icke i hans lynne, men han hade
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
