Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Fadern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
♦f*–––––––––––––––––––––––––––––––-
sitter i ett hörn ute på landet. Där vet till sist
ingen riktigt hvad, som längre skall kallas bra eller
dumt, sant eller falskt, ingen utom min förträfflige
bror Didrik, för han påstår alltid, när vi disputera
i allvarligare ämnen, att han känner på sig hvad
som är sant eller inte.
Fadern såg bort mot sonen, och när han märkte,
att denne drog på munnen vid orden om farbror
Didrik, fick han ett belåtnare uttryck.
— Du vet inte du, som lefvat ute i världen,
hur bestämda och säkra alla landtbor bli i sina
påståenden, — fortfor han. — Men jag får sitta
här och umgås med landtbor dag efter dag och
höra på dem, och det gör mig inte glad.
Hans Alienus gick till svarfstolen.
— Här på svarfstolen står en pall, som är
nästan färdig, ser jag. Men hvarför äro bara kul-
fötterna lackerade.
-—• Därför att jag inte har haft tid att lackera
skifvan.
— Kanske jag skulle kunna göra det, så blefve
den i ordning?
— Det kan du inte. Det är ingen lätt sak att
lackera. På landet kan man emellertid inte välja
sitt sällskap, ser du. Man får nöja sig med det
som finns. Ack, jag trodde också förr, att landt-
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
