Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Julen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^–––––––––––––––––––––- ––––––––––––––––––––––- —^
Då vaknade Kruskulla samt sträckte hufvudet
in i Silfverstjärnas och Fagerlinas bås för att se
efter, om de också voro vakna, ty nu var stunden,
när Solborgens väktare brukade komma. De när-
made sig redan i fodergången med ett brinnande
ljus, stannade vid hvart bås och förvissade sig om
att nytt och friskt strö blifvit lagdt under djuren.
Sedan gingo de vidare genom ladugårdsdörren och
öfver drifvorna till boningshusen. Hans Alienus,
som låg vaken, hörde dem barfota trampa löftet
och komma in i hans kammare. De gingo två
och två i rad, och först kom den äldste gossen
med sin lyra på ryggen och handen skyddande
höjd framför ljuslågan. De eftersta lyfte skjortan
vid fållen som ett förkläde och hade hela fånget
fullt af de blå äpplen, som de plockat vid Solbor-
gens mur och som aldrig föllo i en människas
sköte utan att ett eller annat tilldrog sig, hvilket
hon kallade en lycklig tillfällighet. De kastade
äpplena på golfvet, på de kvistiga tiljorna, som
husets innehafvare mansålder efter mansålder nött
med sin dans vid de muntra familjefesterna eller
sin sömnlösa gång i bekymmerfulla stunder. Med
handen knuten om ett af vecken i den äldste bro-
derns skjorta stapplade vid sidan den yngste gos-
sen, en bredbent, knubbig parfvel med små, out-
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
