Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Julen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då fadern:
— Nu, min käraste herr son, skall du också
taga pennan där på bordet och låta den berätta
ditt lif, så att om hundra år de ännu ofödda, hvil-
kas ansikten vi aldrig få se, hvilkas röster vi aldrig
få höra och vid hvilkas skymningsbrasa ingen stol
väntar på oss, dock kunna se ditt ansikte och höra
din röst.
Hans Alienus nekade.
— Jag tror knappast jag skulle kunna det.
Det bär mig mot att vara närgången mot mig
själf. Jag skulle hellre skrifva en saga om något
helt annat, men skrifva den så, att jag till sist
trodde den vara min egen.
— Måhända. Oafsiktligt öppna vänbref äro
de enda själfmålningar, som ha sanningsvärde.
Hvarför skrefvo vi aldrig till hvarann, vi två? Vi
skulle ha förstått hvarann.
I mer än en vecka voro fader och son upp-
tagna af att stafva sig fram genom brefven. Allt
emellanåt afbröto de läsningen och sågo hvarann
i ögonen, öfverraskade af en nedskrifven tanke,
som så helt syntes dem deras egen, att de undrade
om de själfva och deras föräldrars föräldrar voro
hvarandra så lika som tre återupprepade ljud från
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
