Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vingpennan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den släckta härden. När barnen, som gått vilse
med sina skäppor, förskräckta sprungo fästigen
framåt, reste sig också fallen och gingo bakom
tallarna förbi dem i rad. Först nere vid den stora
insjön, som på afstånd öppnade sig med hafvets
synrand, klädde de sig i hagmarker och lutade
björkar och gärdesgårdar öfver vattnet, med ens
rika och glädtiga som ett tåg af krokryggiga grå-
munkar, hvilka kastat sin kåpa och förvandlats till
lekande herdar och vallflickor.
Insjöns vatten låg så genomskinligt klart, att de
slammiga hällarna syntes på många famnars djup,
när de snipiga båtarna roddes till kyrkan, som
stod på näset vid herrgården, röd och låg med
solvisaren utanför ingången. När prästen trädde
för altaret, såg han genom de vidöppna portarna
gårdsplanens rosenbuskar, i hvilka humlor och bin
surrade.
Så kom midsommarsvakan med sin ensamma
stjärna, då de aflägsna hamrarnas dunk tystnade,
då barn och gamla sutto i de löfhvälfda förstugu-
dörrarna, då det var så ljust, att ännu vid midnatt
den skrift kunde läsas, som stod inhuggen i sol-
visarens rundkant. En mattad glans af guld låg
sval öfver tallarna och viken, och allt Iif hvilade
tigande på nattens bröst men med öppet öga.
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
