Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vingpennan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom hvart af faderns ord i hemsk klarhet. Han
sjönk icke hop med bultande tinningar och för-
lamad hjärna. Han erfor tvärt om nu som i alla
stunder af kval och ytterlig oro ett sprittande
handlingsbegär, en känsla af öfvermodig, krigs-
lustig hälsa till kropp och själ. Han liksom åter-
fick sin ungdoms spänstighet, och hans tankar
hade aldrig i ögonblick af lycka och glädje jagat
rundt i en sådan spelande upphetsning som nu.
De förenade sig till rimmade verser, som ena stun-
den med trotsets njutning gycklande drogo en narr-
kåpa öfver lifvets alla skuggsidor, och den andra
med en snyftnings lättnad andades ut i dof klagan.
Men hvad skulle han göra! Skulle han inblanda
sig i sin faders handlingar, han, som under de
sista månaderna åter utan tvekan erkänt hans
öfverhöghet? Skulle han grumla vänskapen med
beskedliga förmaningar, som helt kort blefve skjutna
åt sidan? Eller skulle han smyga omkring som
en spion, så att folket kunde få säga: Där kom-
mer Hans Alienus, den förträfflige sonen, den öm-
hjärtade Hans Alienus, som vakar öfver sin åter-
vunne fader? Han hade klar visshet om, att det
enda han hade att göra var att ingenting göra.
Men han spratt upp vid hvart prassel i huset,
där väggsmeden hamrade i den murkna furuväggen
i
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
