Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vingpennan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af tenn, med hvilken han lekt som barn, och på
hvardera sidan om denna stodo två silfverbägare,
som han själf fått i faddergåfva. De buro hans
eget namn, och i yngre dagar hade han ofta drömt
om, att en gång vid manlig ålder få fylla dem för
att hälsa gårdens gäster.
I stället att taga några glas, lyfte han de båda
fadderbägarna från skåpkanten, och sedan han af-
torkat dammet, bar han dem på en bricka in i
faderns kammare.
När han hällde upp vattnet, darrade han dock
på handen, så att droppar föllo på den blårutiga
bomullsduken.
Fadern nickade med ett halft ironiskt leende,
då han såg fadderbägarna, samt fattade den ena.
Med den lediga handens pekfinger och lång-
finger på fönsterbrädet betraktade han tyst hur det
mörknade öfver sjön. Därefter klingade han med
sonen, och båda drucko vattnet i botten.
— Aldrig har en afton förefallit mig så vacker
som denna, — sade han. — Den är en sådan stund,
som man icke bör öfverlefva. Jag har i långa år
suttit innelåst bland mina böcker och svarfjärn.
Det har varit som om lakan hängt för fönstren
och hindrat mig att se ut, men just nu rullas de
upp. Just nu ser jag klart allt det, som är sak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
