Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ensamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så fort som hans käpp och hans brutna kropps-
krafter tilläto.
Han tände ett ljus och svepte om sig sin natt-
rock. Ur lårar och skåp lyfte han alla faderns
böcker, afhandlingar och herbarier samt lade dem
i kakelugnen och satte eld på dem. Men en
kakelugn rymde på långt när ej alla. Därför gick
han med nya fång från rum till rum, ända till dess
en hvinande brasa flammade i hvar kakelugn.
Till och med i faderns öfvergifna kammare tände
han en brasa.
— De förklarande luntorna togo min far, —
tänkte han. — De vilja också taga mig. Men i
min inbillning kan jag ännu höra Hades’ döttrar
dansa under golfvet och ropa sitt: Vår är du!
— Jag kan igenkänna Abu-Rasaks muntra stämma,
klapprandet af de hellenska herdarnes stafvar och
den stilla sången af de stränga mör, hvilka med
sina notrullar stodo bredvid mig j natten på haf-
vet. Men rösterna bli allt fler och fler. De äro
ej längre några fås utan hundras. Jag hör de
babylonska kvinnornas sträfva skramlor och ping-
landet af de små bjällrorna på deras hårflätor och
kläder. Jag eldar mitt hus för att mottaga så
uppburna främlingar, och under golfvet ropa de
mig allt högre, när de urskilja sprakandet af de
I
112
4-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
