Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ensamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dast önska vidare ända fram mot pelargången och
ännu längre, beständigt drifna af sin inbillning.
Därför att de icke visste detta, kunde de icke
heller som han resignera i nödens stund och skäm-
tande med naturen begära intet.
Men också detta roade den gamle att åse, ty
lifvets eviga förnyelse kunde aldrig trötta hans öga.
Under arbetsbristen skuldsatte sig emellertid
den ene torparen, den andre förföll till religions-
grubbleri och den tredje till dryckenskap. När
Hans Alienus talade med dem, gräto de och gåfvo
löften, men en vecka senare voro de åter som förr.
— Det är rätt, att ni söka förverkliga er ön-
skan, — sade han. — Men hvad är det då egent-
ligen ni önska? I staden se ni i bodfönstren en
mängd afskyvärdt fula soffor och klädespersedlar,
som locka er, därför att ert skönhetssinne är miss-
bildadt. Den gamle Abu-Rasaks enkla koja med
sin vackert rundade vattenkruka och sina få andra
husgerådskärl besatt ett helt annat behag än era
stugor, fast ni redan äga mer än han. Den för-
nöjde väfvaren och hans döttrar behöfde ej heller
blygas för sina egna kroppar och därför skyla dem
med onödiga tygstycken och grannlåter. Också
behöfde han och hans kvinnor därför icke arbeta
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
