Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ensamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på afstånd vek sacken åt sidan, men som var så
gammal, att han knappast utan hjälp kunde finna
fotsteget och klättra ned.
Först då gästen kom honom in på lifvet och
begynte tala, ljusnade han tvunget. Var det icke
gamle Ceder? Han var ju knappast att känna
igen. Hans dräkt var fläckig och illa medfaren,
och en knapp fattades i byxorna framtill. Han
var så darrhändt, att hans hand med nöd hittade
vägen, då han hälsade.
Ceder var en ärans man med hvitt skägg och
örnnäsa, men också ett original och tämligen för-
fallen. Han drog sig fram på sitt obetydliga arf
och ett litet hus, som han ägde i hufvudstaden. I
många år hade han lefvat nere i Italien, och under
den tiden hade ingen hört något om honom, men
allt sedan dess bar han om hösten och våren
slokhatt och blå slängkappa.
— Jag kommer för att hämta min forne lär-
junge, — begynte han. — Du får ej längre sitta
i ensamhet. Du skall ut bland människor. Du skall
hyra mitt hus på Södermalm. Det är det minsta
och mest stilla som du kan få, Och jag förstår
dig. Också jag har gått, till dess jag blef främ-
mande hvar jag kom.
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
