Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ensamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyckönskas! — Under tiden hällde den andra upp
kaffet i den bruna koppen.
Hans Alienus märkte ingenting af det som till-
drog sig omkring honom. Hans tankar ledde ho-
nom genom helt andra bygder, och han satt framåt-
böjd.
Först när han hörde gårdsporten knarra, såg
han upp. Det var Ceder som steg in.
Hans Alienus hade så vant sig vid ensamhe-
ten, att hans hjärta råkade i häftig bultning hvar
gång någon kom på besök. Nyheterna från ytter-
världen påtvingade honom, om de också voro de
mest likgiltiga, en känsla af ängslan och trängde
sig som en plåga in mellan hans tankar. Därför
erfor han heller ingen uppriktig glädje, då han nu
tog käppen från brädet och nickade.
Ceder, som trots sina år var en inbillningens
man, hade under slängkappan en butelj med röd-
vin. Han brukade blanda upp det med socker
och hett vatten, så att han i ett glas »vino caldo»
kunde återväcka gamla minnen, hvilket var hans
käraste sysselsättning. Han kunde utan att tröttna
hela aftnar skildra sina resor, och för hvart år,
som han blef äldre, färgades i hans beskrifningar
himlen allt omöjligare blå och det sydländska sol-
skenet allt orimligare skarpt.
^––––––––––––––––––––––––––––––––––––-
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
