Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ensamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ÿ-
en munter konstnärsskara i en landtby. När det
led in på natten och vi hade druckit, fingo vi det
infallet att lofva hvarann ett möte i samma by på
trefaldighetsdagen efter femtio år. Det skulle alltså
vara som nu i vår. För att locka oss själfva att
verkligen hålla löftet, kommo vi öfverens om nå-
got ovanligt. Vi beslöto, att när vi nu åter sam-
lades, skulle vi fira en fest för — människan.
— Det var också ett löfte. Men får jag inte
hälla litet rödvin i ditt vatten, Hans Alienus?
-— Nej, det får du inte. Jag hämtar det ända
från Haga, och det kan ju vara en svaghet, men
det är det svåra, att tungan blir så otroligt fin-
känslig, när man förstår sig på vatten. — Nu skall
jag emellertid berätta dig mer om vårt löfte. Utan-
för byn stod ett gammalt katolskt minnesmärke,
en helgonnisch. Inne i den satt ännu en förfallen
bild grensle på en kopparglob. Så enades vi om,
att när den bestämda trefaldighetsdagen kom,
skulle vi lyfta undan bilden och i stället uppsätta
ett hufvud, som föreställde människan. Vi lottade
om hvem, som skulle få det förtroendeuppdraget,
och som jag den tiden hade tur i allt, föll lotten
på mig. Men efter leran inte lyder mina händer,
gaf jag oöfverlagdt ett löfte. Vi hade ju lifvet
för oss. Jag skall, — sade jag, — uppsöka ett
4- 126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
