Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ensamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
+■––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Med några ljus, en måltid och en matta
hon tror sig lyfta ned ur tankens moln
ditt hufvud, Zevs ; det är ej hennes mer
än stjärnan speglad i den fyllda skåln.
Och när hon, led vid dina tjocka läppar,
som oljiga af nektar mullra strängt,
vill mildt fullkomna dina drag, hon formar
på nytt en dröm, som aldrig kropp hon skänkt.
Och likväl hör jag rundt kring jorden munnar
välsigna denna dröm, som narrat oss
från våra fäders betesfält och brunnar
samt tubbar vandraren och aldrig unnar
att han i ro får suga pipans bloss
och sträckt i gräset linda armen rundt
sin hustrus Iif och somna godt och sundt
samt låta sina heta fotter svalna.
Står jag en galen i en ring af galna!
Dock, det är jag, som henne lärt att spela
en misskänd storhet, hvilken lutad går
i drömmar om »i morgon» och »i går».
Hon skulle annars lupit från det hela.
Jag minns en gammal lögn, som hvar man kan,
och fast den ljuger är den hälften sann.
I fyra ord den gömmer vårt elände.
135
+
T
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
