- Project Runeberg -  Hans Alienus / III. Hemkomsten /
137

(1892) [MARC] Author: Verner von Heidenstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ensamheten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det klockslag ljuder, då du skall förgås.
Kan utan skräck din sista stund du se,
tag då ur nischen lifvets gudahufvud
och slå det sönder. Hvarom ej, böj knä! —
Hans Alienus stod med handen lagd
på stafvens stöd: — Väl morgonsolen lyser
så stort som aldrig förr och likafullt...
Är kanske frost i luften, säg? Du fryser.
Begråt du lifvet vid ditt öl igen.
Var säker, människan är ej så ond
som ryktet hviskar. Saken är ej den.
Hon är en stackare, en hamsig slarf,
en marknadssångare, som utan fras
jag ville slå på axeln och förklara:
Jag vet, min far, jag vet att får du bara
din mandolin och ditt chiantiglas,
då skryter du så stolt och bredt och ljuger
om allt hvad du skall göra nästa dag,
att jag, som såg sen gammalt hvad du duger,
får rycka dig i rocken tag på tag.
Men du behagar mig, du har en gnista,
en eld i dina ögon, min Batista.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:52:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halienus/3/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free