Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ensamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det sköna hufvudet och lät det falla
— och öfver bildens spillror låg han död.
Då satte på hans bröst sin fot Den Gamla:
— Hur kärt stod ej för honom än det lif,
där själfva kvalet tycktes sällhet vara!
Sen långa år jag mötte knappt en man,
som mina finter flytt så vördnadslöst
och dock så skonlöst fångats i min snara.
Den Gamla drog kring bröstet kappan tätt,
och när hon mulen gått sin färde, kom
ur fruktträdsskogens hvalf en grupp af män.
Den äldste, lutad, tog med handen om
den dödes haka. Af de andra spord
om denne fallne främlings namn, han sade:
— Hans Alienus kom. Han höll sitt ord.
Jag kände denne man. Jag tog hans löfte,
fast femti vintrar snöat sedan då.
Men är det hufvud, som hans axlar bära
den människas, hvars fest vi nu begå?
Det är en bruten mans, och liksom buret af
en ras, ett släkte, hvilket lefvat ut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
