- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
5

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - I. En slutad kärlekssaga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rakt öfver Gustaf Adolfs torg och in på Norra
Smedjegatan. Hans långa, raka gestalt omsluten af en lifpels
af hiller, tog sig nu bättre ut än förut under den slappa,
liknöjda gången, och hufvudet bars högre medan han
blickade upp åt fönsterraderna på höger hand.

Plötsligt ryckte han till, som om han först nu känt
den isande vinden, men det var ett ansigte uppe i tredje
våningens fönster uti ett af de äldsta husen, som drog
hans blick till sig. Om ett par ögonblick var han
deruppe och möttes i dörren af samma ansigte, ett gammalt,
skrynkligt qvinnoansigte, dränkt i tårar, ett ansigte
kransadt af isgrått hår och tillhörande en ganska tarflig
tjenarinna, att döma af den gamlas enkla drägt.

— Åh, herr baron, herr baron! Ha de nu stoppat
ner mitt gullebarn, min egen kära mamsell i den kalla,
frusna jorden? Förlåt mig! Jag ... orkar inte ...

Och så sjönk den gamla magtlös ned på en stol
vid dörren.

Nu brast isskorpan öfver den unge mannens bleka
drag, han skälfde från hufvud till fot och de stora, svarta
ögonen stodo fulla af tårar.

— Ja, Malena, nu är hon gömd, men aldrig, aldrig
skall hon glömmas!

Sorgen förenar. Det unga, svartlockiga, vackra
hufvudet låg i nästa ögonblick intill det gamla gråa, vissna,
och den unge ädlingen och den gamla fattiga tjenarinnan
gräto ut vid hvarandras bröst till trots för allt hvad
konvenans hette.

Det var ju också inte precis några konventionella
förhållanden, under hvilka gamla Malena och unge baron
Gösta Hallenhjelm till Halleborg stiftat bekantskap och
vänskap. Malena var tjenarinna hos den vackra mamsell
Julia Malmborg vid kungliga teatern och baron Gösta
var, enligt hvad hela Stockholm visste, mamsell Julias
»älskare». Ingen på hela jorden mer än gamla Malena

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free