- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
7

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - I. En slutad kärlekssaga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inte vara slutna för dylikt, om också hennes hjerta kan
vara obesmittadt deraf; man säger att Julia Malmborg är
baron Gösta Hallenhjelms älskarinna. Än sen? Det är
din förtjenst, älskling, att det inte är sannt! Jag tror på
dig som på Gud. Dit du vill, dit går jag.

— Då vill jag att du går till brudstolen med mig.

— Ja... vänta blott litet! Bara spelterminen öfver!

Då kunde han brusa upp, hålla henne på armslängd
ifrån sig och säga:

— Du hycklar, Julia! Det är konstnärinnan hos dig,
som ej vill öfverge sina äregiriga drömmar. Det är
aktrisen, som ej vill öfverge de roller, hon hoppas på, för
en enda, den af min hustru.

Då stödde hon tankfullt hufvudet i handen och
hviskade:

— Du har inte alldeles rätt ... inte på långt när,
men någon sanning ligger det dock i hvad du säger. Jag
älskar min konst, man har sagt mig, att jag en gång
skulle kunna göra något verkligt bra. Vore det så svårt
att ännu något litet vänta med att dra ned stormen öfver
våra hufvuden? Kunna vi icke några månader få behålla:
du din far och jag min konstnärsdröm?

Så blef gamle baron Rutger Hallenhjelm till
Halleborg krank och död och vardt begrafven. Då Gösta
meddelade Julia dödsbudet, sjelf upprörd och skakad, såg
han ett solljust leende glida öfver hennes ansigte. Han
vände sig bort.

— Jag kan både förstå och förlåta att min fars
bortgång gör dig glädje. Men ... det plågar mig i allt
fall att se det så tydligt, Julia.

Då fick hon honom åter ned i den gamla,
perlfärgade soffan och bojan af runda, mjuka armar om
hans hals.

— Hvem är det, Gösta, som du har att tacka för
att din far oförminskadt älskade och välsignade sin ende

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free