Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - I. En slutad kärlekssaga - II. Hemma på Halleborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stackare! Baron får förlåta gamla Malena, förlåta henne
för ... för mamsell Julias skull ...
Gösta reste sig upp och strök med sin fina, smala
hand det bruna, skrynkliga ansigtet:
— Gamla, gamla kära Malena! Så länge du lefver
skall du vara hos mig och tala om henne ...
— Här ä’ nycklarna till bordet och byrån, baron.
Han tog dem och gick till dörren af det inre af
de tre små enkla, tarfligt möblerade och utstyrda rum,
som äfven efter den tidens sätt att se icke alls utgjort
någon passande ram till den rike fideikommissariens till
Halleborg »älskarinna».
Åh! Den skymfen skulle han nu aldrig, aldrig bli
i stånd att aftvå!
— Ingen, inte ens du får störa mig, gamla Malena!
Och så satte han nyckeln i den öfversta byrålådan,
men då han fick se den halffärdiga pipsnodd af blå och
hvita perlor, hvarpå hon arbetat åt honom, föll han ned
på knä och skakades af konvulsiviska snyftningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
