- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
11

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - II. Hemma på Halleborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

drömmeri svärma kring i festprydd natur, kan vara nog som
dödens bud; men år af qval, decennier af tärande längtan
kan ett hjerta lida och fortsätta att klappa ändå.

Han hade upphört att visa sig i »verken». Ingen
fäste sig dervid; mängden af unga auskultanter var stor
nog honom förutan, och många trodde att den unge
fideikommissarien vistades nere på sitt småländska gods.
Detsamma trodde de små bindmössade
värdshusuppasserskorna, den tidens restaurantkypare, när unga baron ej
mera blef synlig på deras lokaler.

Gamla Malena sörjde för alla baron Göstas behof.
Han hade afskedat sin egen uppasserska, och alla den
gamlas böner att husbonden skulle gå ut bland sina
kamrater och vänner, äta på källare som förut och ej så
förtvifladt rufva på sin sorg, blefvo utan verkan. Gamla
Malena vardt förtviflad; Marthas bekymmer lade sig till
hennes djupa sorg. Hennes kokkonst var ytterst ringa,
och då baron Gösta vecka efter vecka höll samma diet
samt blott en, högst två gånger om dagen gjorde den
minst möjliga heder åt de i arbetsrummet uppdukade
resultaten af hennes välmenta kulinariska ansträngningar,
så trodde hon att felet måste ligga i dessa, och grämde
sig djupt deröfver. Sorgen? Ja, det förstås, men Malena
sörjde ju också, både innerligt och djupt, utan att
derföre försumma något af sina tre dagliga mål,
kaffesqvättarne oberäknade. Så tog hon sig för att hemta ner en
middag från Skomakarekällaren, en rigtigt god och fin
middag, men den dagen åt baronen blott en smörgås.

Man bad fideikommissarien komma ned till sitt
Halleborg. Den gamle inspektoren, som fått mycket korta
och ofullständiga order, då unge-baron var nere och
jordade sin fader, skref; den gamle prosten i Hallinge skref,
och faderns andra gamla vänner skrefvo. Göstas ansigte
förvreds af ett smärtsamt leende då han läste brefven.
Åh, de visste icke de! Tala om framtid, om godsets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free