- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
12

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - II. Hemma på Halleborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

behof, om nyodlingar och byggnadsföretag med honom,
som väntade på döden! Åh, hvad kusin Charles Emil,
som sedan skulle få fideikommisset, skulle vara bra i
deras smak!

Två månader gingo. Tre månader.

Baron Gösta hatade sig sjelf då han såg sig i spegeln.
Ansigtet var lika ungt och vackert, kindernas färg hade
återkommit och de svarta, glänsande ögonen frigjorde sig
snart från alla spår af tårarna, som götos vid de dagliga
besöken å kyrkogården, der ett enkelt marmorkors med
det enda ordet »Julia» var den medelpunkt, kring hvilken
steg och tankar kretsade.

En majmorgon, då han öfverraskade sig med att
vakna först klockan nio, efter några timmars djup och
stärkande sömn, for han upp, förskräckt för sig sjelf och
anklagande sig för skamligt svek mot den älskade. Store
Gud, hvad var detta? Han åt och sof och drack vårens
luft i solens glans, under det hon dernere i den svarta
mullen ...

Nåväl, så skulle han komma naturen till hjelp en
smula ... Åh Julia, du skulle nog få se ... Och så for
hans blick bort till soffan, öfver hvilken de gamla, blanka,
ciselerade ryttarpistolerna hängde ...

Fy! De hade af manlig arm handterats i mången
blodig dust. Med en af dem hade en fänrik Hallenhjelm
frälsat sin öfverste vid Nördlingen. Med dem båda och
sitt goda slagsvärd hade en major Hallenhjelm, en Gösta
som han sjelf, en gång ensam slagit sig ut ur en hel
flock kroater, och nu skulle de hjelpa en Hallenhjelm att
desertera från lifvets valplats, den hetaste af dem alla!

Nej, det skulle inte ske.

Han grof ned sig i sin sorg. Han berusade sig
med sina minnen. Han smekte sina reliker och gick till
kyrkogården tre gånger om dagen i stället för två. Med
nutidens mattare blod och anfrätta hjernor, trötthet och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free