- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
14

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - II. Hemma på Halleborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skulle fylla sin sociala pligt, och inbjudningar haglade
öfver den unge fideikommissarien. Inviterna afböjdes,
men nödvändiggjorde i allt fall visiter, och visiterna
besvarades, mer än som, strängt taget, var nödvändigt,
helst af unga jemnåriga män och barndomsvänner med
giftasvuxna och giftaslystna systrar, ända till dess baron
Gösta blef i hela trakten förklarad »absolut omöjlig» och
man allmänt och harmfullt drog sig tillbaka.

Månaderna hade vuxit först till ett år och sedan till
två. Uppe i »verken» i Stockholm hade man omsider
bemärkt baron Göstas frånvaro och, då han inte ville dit
upp igen och visa sig för »ljuspengarna», så måste han
till slut gå ut ur dem alla. Ingen undrade deröfver. En
rik fideikommissarie, som han!

Gamla Malena tynade bort. Hon tyckte sig icke
hafva någon plats mera att fylla, och tjenstepersonalen å
Halleborg gjorde henne ej lifvet allt för sött. Då hon
i timmar satt inne i baronens rum i lifligt samtal, trodde
man att hon sqvallrade på medtjenarne, och hushållerskan
höll på att säga upp sig för det hon en afton stått ute
i salen och hört Malena och baronen säga »mamsell»
minst tio gånger. Hvem annan kunde väl det talet gälla
än henne, mamsell Stina Lindberg? Ack, huru kunde de
väl veta att det var gamla, ljufva kärleksminnen, som
den simpla, skröpliga åldringen och deras husbonde
repeterade med hvarann!

Det blef så tomt när gamla Malena dog. Hennes:
»Mins baron ...» »Kommer baron i håg ...» »Ack, i
dag är det mamsells födelsedag!» hade visserligen rifvit
upp hjertesåret, men den ömma hängifvenheten och den
delade dyrkan af det älskade minnet hade på samma
gång varit så ljufva.

Godsherrns födelsedag hade alltid varit en festdag
för Halleborgs underhafvande, och allt skulle ju vara »som
förr». Alltså ordnade inspektor Svensson det som vanligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free