- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
19

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - III. Dödsdömd vid 20 år

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

smälta; för sista gången ej blott i Hallingedalen, utan för
sista gången på jorden.

— Hvad jag afundas honom!

Prosten log vemodigt.

— Äro vi nu der igen? Du vet hvad jag tänker om
din lifsleda, och jag vill ej nu besvära dig med något
upprepande deraf. För resten är det ingen »han»; det
är en ung flicka, tjugo år blott. En ande, hvilken så
vidt det är möjligt på denna smärtornas och bristernas
jord, kommer att lyfta vingarna till flygt lika rena, lika
fria från stoft, som de voro då hon sväfvade hit ner på
sitt korta besök.

— Hvem menar farbror? frågade Gösta, mera af
artighet än af intresse.

— Fröken Amelie på Lindenäs, gamle kammarjunkare
Silfverspjuts dotter.

— Hon! Lilla Amelie! Jag har inte sett henne
på länge, länge, men vill minnas henne som ett friskt
och lifligt barn?

— Masken lurade under blombladen. Hon har ganska
långt avancerad lungsot.

— Obotlig?

— Ja, helt visst.

— Stackars flicka! Stackars föräldrar!
Kammarjunkarns äro de enda af grannarna, som ej besvä... jag
menar, som ej sökt någon gemenskap med mig sedan
jag flyttade hit ner. Som barn och yngling var jag någon
gång på Lindenäs.

— Fru Silfverspjut är en tänkande, fint kännande
menniska, som lidit mycket af den gode
kammarjunkarens grofhet och råhet och böjelse för spritdrycker, hon
skulle i alla händelser aldrig tillåtit dem att tränga sig
på dig. Nu äro de dessutom fattiga, alldeles utfattiga och
stå med sina många barn pä ruinens brant, hvarföre
de dragit sig ifrån allt umgänge. Der är ett bekymrens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free