- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
22

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - III. Dödsdömd vid 20 år

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Inomhus var obeskrifligt torftigt, äfven efter den
tidens enkla kraf, men der röjdes dock i allt, från det
största till det minsta en bildad qvinnas ängsliga och
oaflåtliga, fast hopplösa strid mot fattigdomen. Gardinerna
voro vikna i konstbesynnerliga veck för att dölja de
otaliga hålen, det gul- och blårutiga, hemväfda möbeltyget
i »förmaket» var omsorgsfullt stoppadt der det gått sönder,
och tapeterna voro lagade af en hand, som ej fullkomligt
förstått att passa mönstret med de påklistrade bitarna.

Den lilla affären var snart uppgjord, och knappast
hade kammarjunkaren hunnit med förtjusning stoppa på
sig liqviden och husfrun komma in för att hålla gästen
sällskap, förrän det bar af med husets herre ned åt
ladugården. Och fem minuter efteråt for stalldrängen med ilande
fart, med en af de magra, spattbrutna s. k. »vagnshästarna»
till gästgifvaregården efter arrack, en hel kanna, ty på
Lindenäs hade på två månader ej funnits någon punsch,
detta dåtidens snart sagdt enda spirituösa njutningsmedel
för de klasser som voro för fina för
»husbehofsbränningens» alster, men ej förmådde bestå sig njutningen af
vin annat än mera undantagsvis.

Husfrun på Lindenäs, en ursprungligen vacker,
ståtlig qvinna, med mörka, aristokratiska anletsdrag, men nu
nedböjd af sorg och kroppslig svaghet, och hennes unge
gäst funno snart nog hos hvarann kännetecknen på det
sympatiens och lidandets frimureri, som för menniskor
närmare hvarandra. Gösta hade icke talat med sin värdinna
i tio minuter förrän han fann, att hon till väsen och
sinnelag och själslif ännu var, om ej oberörd, så dock
okrossad af de hårda omständigheter, under hvilka hela
hennes äktenskapliga lif fortgått. Frun på det bofälliga
Lindenäs var ännu i denna dag en »dame» ända ut i
fingerspetsarna, men tillika en känslig och varmhjertad
qvinna. Och hon å sin sida var snart på det klara
med, att hvad som än fört fideikommissarien å Halleborg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free