- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
23

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - III. Dödsdömd vid 20 år

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dit, inte var det, som hon först fruktat, simpel
nyfikenhet att se hur långt ruinen och eländet fortgått å det i
hela orten beryktade Lindenäs.

Barnen kommo in, ett efter annat, sju stycken i
åldern mellan 7 och 18 år, gossar och flickor om
hvarandra, ovanligt tarfligt, men någorlunda snyggt klädda,
de yngre, de om ställningen omedvetna och de, för hvilka
mammas undervisning ännu höll jemna steg med deras
år, glada, friska och lifliga, de tre äldsta, som redan måst
erfara det skefva i ett namn och en samhällsställning,
hvilka hvarken motsvarades af kunskaper eller tillgångar,
med detta tryckta, ängsliga, lillgamla utseende, som tidiga
bekymmer alstra.

Så kom kammarjunkaren in, synbarligen nytvättad
och med kalfskinnsvästen utbytt mot en af kläde. Och
så kom thébrickan in och strax derpå fröken Amelie,
det åttonde och äldsta barnet på Lindenäs.

Det sved till i Göstas bröst då han såg henne. Det
friska, rödkindade barn, han mindes, hade blifvit en
vacklande hamn med genomskinliga kinder och fingrar. Ögonen
voro desamma vackra blå, men med ett obeskrifligt
rörande uttryck af vemod och mildhet, och det linhvita
håret hade bytt sig i en gloria af glänsande gull kring
det tärda ansigtet, en rik, gyllene flod, det enda, som
numera var friskt och kraftigt hos fröken Amelie.

Icke heller hon hade fått ens de små kunskaper,
som landtliga adelsfamiljer äfven på den tiden dock
ansågo nödvändiga för sina döttrar; men ett rätt godt
hufvud, naturlig takt och finkänslighet samt dagligt
tankeutbyte med modern hade gjort Amelie sådan, att bristerna
i hennes uppfostran föga märktes. Lidandet hade nu
gjort sådana framsteg att hon nästan föreföll som ett
andeväsen, i hvarje ögonblick redo att lyfta vingen till
flygt från jorden.

Det var ingenting af en ung qvinnas intresse för en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free