- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
24

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - III. Dödsdömd vid 20 år - IV. En syndig tanke och en neslig plan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ung man i den naiva undran, med hvilken hon
betraktade baron Gösta. I känslor var hon ännu ett
fullständigt barn, utan umgänge, erfarenhet och nöjen, som hon
varit. Hon såg på honom, som på ett ovanligt, vackert
och fint föremål, från en henne obekant verld. Jaså, det
var på det sättet unga, rika och förnäma män sågo ut?
Ja, de hade nog roligt de, som fingo vara ute i verlden,
träffa menniskor och föra ett lif utan bekymmer för dess
nödtorft. Och de unga flickor, som dagligen voro
tillsammans med dem, nog hade också de roligt. Baron
Gösta såg snäll och god ut, och qvällen gick fortare än
vanligt, men när gästen for hem och man sagt honom
farväl, gick Amelie till hvila utan att egna honom en
tanke, utan att undra huruvida hon någonsin skulle få se
honom mer.

Men då hon, innan hon drog ned sin rullgardin,
lät blicken i månskenet glida ut öfver de välbekanta
omgifningarna, öfver de sista resterna af snön, som dock
barmhertigt skylde öfver många, många af det gamla
hemmets skröpligheter, och hon tänkte på att när
snötäcket härnäst bredde sig öfver Hallingedalen, skulle det
nog också falla på hennes graf, drog en känsla af
bäfvande ångest genom det insjunkna bröstet, hon flämtade
tungt och kände det som om en sista rest af ungdomlig
kraft velat resa sig mot ödet, det grymma ödet att dö
utan att hafva lefvat, att vara dödsdömd vid tjugo år!

*     *
*


IV.

En syndig tanke och en neslig plan.



Det är något underbart med våren; den låter icke
sorg och sjukdom och förintelse vara i fred. Är något

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free