- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
26

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - IV. En syndig tanke och en neslig plan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvad klockan är eller tala om hvad vi ha för en dag i
veckan. God middag, herr baron!

Och tiden den gick och gick och den 21 Augusti
skulle kusin Charles Emil stå dernere i vestibulen och
fråga om »baronen tog emot». Store Gud! Det var föga
mer än tre månader till dess!

Gösta for upp i full förtviflan och bannade sig sjelf
för dessa envisa tankar. Han hade ju hvad han behöfde
för ett ensamt lif i sorg och saknad. Var det ej godt
att slippa allt detta yttre, som trängde sig inpå honom,
som tilltvang sig hans tankar, och att ensamt, odeladt
få försjunka i hågkomsterna af sin korta sällhetsdröm?

Nej! Det gamla hemmet band med tusende osynliga
trådar, som växte starkare dag för dag. Han kände med
blygsel och förfäran, att den dag han för alltid drog ut
från Halleborg, skulle han ha två stora lifssorger i stället
för en.

Det var då der så småningom insmög sig en simpel,
en förfärande låg tanke i hans själ, en tanke, den han
till en början icke vågade tänka, endast drömma.

Han drömde, att i mörk, tyst natt en osynlig hand
famlade rätt på fideikommissbrefvet, sakta strök det gulnade
pergamentet och så lade det åter på sin plats. Men då
sken morgonsolen och vid dess första bleka stråle
igenkände han fröken Amelies på Lindenäs hvita, magra hand.
Och när han se’n läste den förfärliga paragraf 17, var
den icke så förfärlig mer; det tycktes honom, som om
den icke alls vidare utestängde honom från Halleborg.

Klart, medvetet och vakande hade han en gång
kastat en förtviflad tanke på — att helt enkelt fylla
fideikommissbrefvets föreskrift, välja sig en brud, ärligt säga
ifrån att det äktenskap han bjöd henne, icke var något
äktenskap utan en affär: hon tryggade honom vid
Halleborg, han tryggade henne en oberoende framtid. Men
genast och med afsky hade han kastat bort tanken att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:52:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halleborg/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free