- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
38

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - VI. En bröllopsdag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Månne han väntar med att taga dit sin ’väninna’
tills Amelie hunnit lägga hop ögonen, eller hans känsla
för det passande tillåter honom att på en gång öppna
Halleborgs portar för brud och älskarinna?» undrade
herrarne i socknen.

»Står der ingenting i fideikommissbrefvet om att han
skall vara skyldig gifta om sig med adlig fröken, ifall
den första dör utan manlig bröstarfvinge? I så fall kunde
provinsens fattiga, hektiska fröknar nu börja ställa upp sig
i kö?» sade komministern, som var en qvick karl.

»Nej, är han blott gift med adlig fröken den dag
han ingår i sitt trettiondesjette lefnadsår, så är han såverad»,
upplyste ortens domhafvande, som från en f d. kamrat
i Göta hofrätt hade verba formalia i § 17.

»Dömer icke så varden I icke dömde», sade gamle
prosten, som hade bevittnat mången lifvets strid.

Men sjelf var gamle prosten ganska bekymrad, och
fast han bland andra sökte stäfja klandret med milda
ord, hade han gjort Gösta allvarliga föreställningar. Och
denne, som med fru Ragnhild på sin sida och stödd af
Amelies stilla resignation, så småningom sökt invagga sig
i tron att hvad han gjort möjligen kunde försvaras,
genmälde:

— Hvad är det jag skall förbinda mig till? Trohet
först och sist. Den ämnar jag inte svika.

— Än dyrkan för den dödas minne då? Är ej den
känslan en förolämpning mot henne, som du vill ge ditt namn?

— Får då t. ex. inte en enkling hålla sin första
hustrus minne i helgd och kärlek, i fall han gifter om
sig? Mitt och Julias förhållande var lika oantastligt som
två äkta makars.

— Men, Gösta, du skrämmer mig med dina sofismer!
De löften du skall gifva att älska i lust och nöd och
vara din hustrus värn och beskyddare kunna ju omöjligen
vara dig till formen obekanta?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free