- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
41

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - VI. En bröllopsdag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jemnförelse den förfärligaste dagen i deras lif dittills. Gösta
tänkte på Julias begrafningsdag. Huru ljuft midt i smärtan
att från den älskades sista hvilobädd ila hem till gamla
Malena, till minnena och ensamheten! Nej, nu var det
vida värre. Och han kände sig, som om han i den
dödsdömdes cell gått och väntat på skarprättaren, der han
i ny adelsuniform, allmän på den tiden för frälsemän utan
tjensteuniform, gick ensam i kammarjunkarens rum och
väntade på bud att presten var färdig.

Amelie, omedvetnast af de tre om hvad det var
man höll på att begå, led kanske själsligen minst af
dem, men oron i hemmet, sinnesrörelsen och flere nätters
sömnlöshet hade i hög grad ökat hennes kroppsliga plågor,
så att det var med yttersta möda, hon, stödd af fadern,
kunde hålla sig uppe under akten. Enständigt hade hon
vägrat att välja någon ljus bruddrägt, som skulle passat
till hennes unga år, men föga till hennes tärda drag. Hon
var klädd i svart, med en myrtenkrona bra nog liten och
en slöja bra nog snäf. Hon redogjorde ej ens för sig
sjelf hvarför hon velat ha det så, men det var en
instinktlik känsla af behof att göra dem så små som möjligt
dessa äktenskapets emblem, i hvilka hon med sina känslor
föreföll sig sjelf som hade hon varit på maskerad.

Gamle prosten såg nogsamt huru bruden vacklade,
rodnade och bleknade ömsevis, samt skyndade på med
ritualen på ett sätt, som i det närmaste beröfvade den
all den högtidlighet han eljest visste gifva åt sina
embetshandlingar. Men när han sedan tillade några få egna
ord, ej med afseende på detta brudpar just, utan i
allmänhet om pligtens väg och huru svår den stundom kan
vara att hitta och vandra, ej minst på äktenskapets
område, ej minst då stigen var mörk, himlen molnfull och
krafterna små, då darrade den gamles stämma och det
lade sig som en dimma öfver hans gamla, goda ögon, då
han blickade ned på sitt skälfvande skriftebarn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free