Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - VI. En bröllopsdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kungligt tillstånd att gifta om sig dagen efter
begrafningen.» — »Ser du hur de små Silfverspjuten rusa i
konfektskålarna! Arma ungar! Ett sådant mål ha de väl inte fått
i hela sitt lif förr.» — »Di ä’ som torparungar. Der får
kära svåger ett styft stycke arbete att göra folk af dem.»
Så der hviskades det i alla vinklar och vrår, och
när man tröttnade dervid gick man fram till bruden, som
halflåg på en soffa med blåblek hy och slocknad blick:
— Kära Amelie, hvem kunde tro att vi så snart
skulle komma på ditt bröllop! Men i qväll ser du då så
ovanligt kry och bra ut.
Och så gingo de till fru Ragnhild, som de nogsamt
visste ej hade linne nog till eget behof, utan måst låna stora
bordduken från Halleborg, och sade med sockersöt vänlighet:
— Kära Ragnhild, hvilket rysligt besvär att så i en
hast ställa i ordning Amelies utstyrsel. Naturligtvis har
du låtit väfva och sy i många herrans år, men bara sjelfva
märkningen, kära du! För ni kunde ju inte veta hvad
Amelie skulle heta som gift långt i förväg? Eller är det
barndomskärlek, kära du?
Och gamla grefvinnan på Knycklinge med fyra
oförlofvade flickor med små utsigter, enär Knycklinge var
fideikommiss, hon gick rakt på brudgummen och sa med
sin allra kärleksfullaste min:
— Ack, snälla baron, så glad jag är öfver det parti
ni gör! O, mon Dieu, så folk narras! Nu gör det ju
ingenting, när man ser hur stor osanning det var, att jag
säger er det man spridt ut att ni stod i begrepp att
begå en alldeles faslig mesallians för ett par år sedan.
Ni, baron Gösta Hallenhjelm till Halleborg! Åh, det var,
som jag alltid svarade dem som kommo med det oblyga
ryktet: »Baron Gösta har både smak och pligtkänsla»,
sa jag, och det syns minsann på er lilla söta fru. Om
henne, stackare, ha de spridt ut att hon har lungsot. Ja,
der ser ni, hurudana menniskor äro!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
