- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
45

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - VI. En bröllopsdag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i sin famn och så såg hon upp på honom, hvars namn
hon bar från denna dag, det namnet, som snart skulle
stå på en ny kista i Hallenhjelmska grafkoret, och sade
med fast röst:

— Jag är färdig!

Men det var endast själen, som var stark. Den
tärda kroppen vacklade, och Gösta fick nästan bära henne
ut i den väntande vagnen.

Ensam med sin brud! O hvilken omätlig tjusning
ligger ej annars i den tanken! Huru likgiltig är ej hela
verlden utanför det trånga rum der de två berusa hvarann
med sin andedrägt! Huru varm brinner ej kyssen, huru
fast sluter sig ej armen om den älskade, skyddande,
värnande, sällhetsbäfvande!

Så slöt ock baron Gösta sin unga brud hårdt och
fast i sina armar — för att hålla henne uppe, för att
hindra henne falla samman och ned ... ned på den å
C-fjedrar i läderremmar gungande vagnens botten. Inte en
rörelse, inte ett ljud. Han blef förskräckt och hviskade:

— Lider du mycket! Skola vi vända och be mamma
följa med och bli hos dig i natt?

Med öfvermensklig ansträngning ryckte hon upp sig.
Hade det varit ljusare på sommarqvällen så skulle han
kunnat se henne rodna. Modern med i vagnen! Nej, nej,
huru kärt och ljuft och tryggande det än skulle kännts.
Men att äfven för minsta torparpojk, som väntade
derframme, manifestera att det inte var något vanligt brudpar
som kom, utan blott fideikommissarien med sitt nyköpta
lås till Halleborgs port, blott en döende flicka med sin
mor som vårdarinna!

— Nej, tack ... Gösta.

Namnet kom tvekande, dröjande. Det var första
gången hon använde det i tilltal efter vigseln.

Der framme låg Halleborg!

Åh, du gamla kära hem! Du var dock värdt att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free