- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
47

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - VI. En bröllopsdag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hon kunde ej hålla sig uppe ett steg, Gösta fick till
hälften bära henne äfven nu. Uppe på trappan vände
han sig om, höll henne hårdt och fast om lifvet med
högra armen, höjde med den venstra sin trekantiga,
guldtränsade hatt och sade med fyllig, stark stämma, som
klang långt, långt ut i natten:

— »Friherrinnan och jag bringa eder alla, våra
kära vänner, vårt hjertligaste tack och skola aldrig förgäta
det vackra sätt, på hvilket I velat fira vår hemkomst till
eder! Ert bästa skall alltid ligga oss varmt om hjertat!
Tack!»

»Friherrinnan och jag!» — »Friherrinnan och jag!»
Åh, hvilket skärande hån! »Vi skola aldrig glömma ...»
Nej, det skulle de icke, icke heller hon, hon skulle icke
tid dertill ...

Inomhus hade han sökt ställa det för henne så godt
han förstått. Mamsell Stina Lindberg var borta och ersatt
med en f. d. trotjenarinna å Lindenäs, som varit qvar der
så länge tills fattigdomen tvingat fru Ragnhild att med
stor saknad äfven för hennes persons skull afskeda sin
trogna hushållerska. De öfriga tjenarinnorna från
gamlebarons tid voro alla qvar, men närmaste vården om den
unga friherrinnans person var anförtrodd åt hennes kära,
gamla amma.

Baron Gösta hade af finkänslig grannlagenhet varit
sparsam med brudgåfvor åt sin maka. Icke ville han
med lysande smycken erinra henne om huru fjermad hon
var från alla de tillfällen då sådana pläga bäras! Blott
ett par ur moderns rika förråd hade han öfverlemnat åt
henne på deras första lysningsdag.

Men mamsell Ulla Jönsson och gamla Kerstin skulle
bli hans värdefullaste morgongåfva. Det skulle bli en
öfverraskning för Amelie, hvars icke minsta bekymmer,
svag och hjelplös, som hon var, hade varit att nödgas
betjenas af främmande menniskor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free