- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
50

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - VI. En bröllopsdag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Gösta tog sin nyckelknippa, valde en nyckel och
öppnade dörren till detta rum.

Så gick han efter båda vaxljusen och satte ditin.

På väggen derinne hängde Julias porträtt i olja,
måladt af mästarhand, och blickade emot honom med
blixtrande ögon, fulla af lif och eld, på hvilka ingen
förgängelse tycktes kunna råda. Och så var det hennes
chiffonier, hennes soffa och stolar, hennes lilla sybord och
många, många andra saker, som hvar för sig utgjorde
ett minne, hvilket kom hjertat att blöda. Han öppnade
en liten garderobsdörr, lyste ditin, smekte med en strykning
af handen några plagg, som hängde derinne, och nickade.
Rigtigt! Det var samladt här alltsammans, ett par af
hennes drägter också. Så läste han upp chiffonieren och
tog fram minnena ett och ett. Några bref, som redan
började gulna, den halffärdiga pipsnodden, några gamla
bandrosetter, ett par små spännen och broscher, näsdukar,
parfymflaskor ...

Dessa heliga reliker hade först delvis hvilat i hans
skrifbord, hans chiffonier, liksom möblerna varit spridda
i alla tre rummen. Men nu skulle de alla samlas på ett
ställe. Hon, som från i dag bar hans namn, skulle ej
se dem. Fru Ragnhild skulle aldrig sitta i den
perlfärgade soffan. Gamle kammarjunkaren aldrig med lallande
stämma fråga »hvad det der var för ett vackert porträtt?»
Blott i ensamma stunder, och sådana komme han väl
att få öfvernog, skulle han sjelf, han ensam, fira minnets
och kärlekens tempeltjenst härinne.

Sensommarsolen hade redan börjat att förgylla skyarna
österut öfver Hallingesjöns spegel då fideikomissarien till
Halleborg tog farväl af Julia. Han ställde sig midt
framför hennes bild, såg på den länge, länge och hviskade:
»Ser du, älsklingen min, aldrig, aldrig skall jag skilja mig
från dig, och derför har jag i dag gifvit mitt namn åt
en, som vet att hon aldrig får mitt hjerta, derföre skall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free