Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - VII. Hvar för sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
litet brydd ut; det var hennes första regeringshandling
och hon visste ju inte hvad allt rart, som fanns i det
nya hemmet. Så vinkade hon mamsell Ulla till sig och
der öfverlades och hviskades, och snart kom der in en
bricka med så många goda saker, att den kom Hanna
att ge till ett litet skrik af glädje.
— Herr baronen frågar om han får komma in?
anmälde Kerstin.
Amelie spratt till och der drog en sky öfver Hannas
barnaansigte. De hade visst för ögonblicket glömt hela
baronen. Men fru Ragnhild steg upp och öppnade och
fick sig en helsning och ett famntag så vänliga, att de
sällan bestås ens af mannen till den mest dyrkade qvinna
åt hennes moder. Så gick han fram till bädden, lyfte
sakta upp den lilla hvita, genomskinliga hand, som
hvilade på lakanets rika broderi, till sin mun och frågade:
— Hur befinner sig min ... min vän i dag?
Hon tryckte lätt hans hand och svarade:
— Jo, tack, nästan alldeles plågfri, men trött, mycket
trött.
Efter en kort stund gick Gösta ut. Fru Ragnhild
följde honom. När de kommit in i hans egna rum fattade
han båda hennes händer, förde henne fram till fönstret
och sade med sväfvande stämma:
— Hon tyckes inte vara mycket upprörd. Hur går
det, hur kommer det att gå, min kära andra mor? Hon
far inte ångra, inte bli förtviflad!
— För närvarande hotar ingenting sedan hon kunde
hålla sig så lugn i går. Men ett brott ha vi begått,
Gösta, det känner jag allt tydligare, och hvarje brott
kräfver, som du vet, sitt straff ...
— Är det så oeftergifligt, så alldeles säkert det? Finnes
här icke också förbarmande?
— Jo, helt visst, för — de förblindade, de som ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
