- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
57

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - VII. Hvar för sig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blott för att visa att der var hennes plats om och när
hon så ville. Led han synbart deraf, då ville hon spara
honom det och blott sällan möta vid bordet. Men i dag
skulle det ske.

— Ulla! Två kuvert på bordet i dag. Portvin
och Madeira.

Då han kom in i matsalen stod hon der, stödd
mot den höga karmstolen midt emot hans.

Skarp, forskande rigtades hennes blick på hans
ansigte, och hon blef nöjd. Der for ett hastigt, men
omisskänneligt sken af belåtenhet öfver Göstas vackra drag,
när han hastigt skyndade fram, drog ut stolen och
varligt satte henne ned på den. Han höll på att ge ett
uttryck åt sin belåtenhet, så kraftigt att han höll inne
dermed af fruktan att hon skulle taga det för öfverdrift
och hyckleri.

— Så roligt, min vän! Hur går det att vara uppe?
inskränkte han sig till att säga.

Han satt och förvånade sig sjelf öfver, huru glad
hennes närvaro vid måltiden gjorde honom. Det var en
god menniskas känsla af deltagande i en plågad varelses
tillfälliga lindring, men det var ändå något mycket mer.
Han förstod ej att det var det oroliga samvetet, som
lugnades af att se den, som han tillfogat en oförrätt,
starkare, med mera lif i blick och hållning än oftast förut,
innan han ingrep i hennes lif

Dessutom var Amelies gnagande misstanke, att han
mer eller mindre medvetet önskade att hon skulle gå bort
så snart som möjligt, alldeles origtig. Han hade valt en
bruten, dödsdömd brud, icke för att bli det
äktenskapliga bandet qvitt så fort som möjligt, utan derföre att
en sådan förbindelse, som han önskade, skulle till följd
af naturens grundlagar blifvit ohållbar, omöjlig eller
åtminstone rent af förkrossande och mångdubbelt kränkande,
ifall den ingåtts med en frisk, stark flicka med en sådans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free