- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
59

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - VII. Hvar för sig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

helgedomen i dess slottslika hufvudbyggnad, der Julias
strålande ögon alltid helsade honom med samma uttryck
af kärlek och ömhet, och der han smekte sina reliker
och begrät sin älskling. Men det fanns stunder, då hans
hjerta suckat sig trött derinne i minnets tempel och hans
fötter och tankar vandrat sig trötta på Halleborgs fält,
och alla gamle Svenssons böcker voro granskade och
blicken slappt halkade utefter bokryggarna i hyllorna
utan att lockas af något. Då trängde glada barnaröster
och ett hemtrefligt sorl derinne från friherrinnans rum till
hans öron. Der var en annan verld, en med hvilken han
endast löst hängde samman, men som stundom lockade
honom öfver sin hustrus tröskel. Men det sved till i
hans bröst en smula när barnarösterna då dämpades och
leendet i Amelies ansigte byttes i vänligt allvar.

Han var fordringsegaren, den, hvilken de voro
skyldiga för allt, allt. Han kräfde ingenting, han begärde
ingenting, men en fordringsegare är aldrig rigtigt
välkommen. Der finnas blott två förhållanden i lifvet, der
man tager och tager oupphörligt och bara älskar så mycket
mer: barnet, som tager af föräldrarna, och den älskade
qvinnan, som öfverhopas med äfven materiella
kärleksbevis af den man, hon skänker sin genkärlek. Till och
med motsatsen af dessa två förhållanden: när mannen tar
materiella håfvor af qvinnan och när föräldrarna äta
barnabröd, har sin mer och mindre dolda törntagg.

Men Gösta gjorde hvad han kunde för att förmå
dem att förlåta det de njöto af hans välstånd, och ibland
kunde der, äfven när han var med i kretsen, bli en sådan
stämning af hemtrefnad och lugn belåtenhet, att ingen
skulle kunnat ana hvad det var, som sammanfört dessa
goda, vänliga menniskor under Halleborgs tak.

Ej minst var detta fallet när prosten Hjelm kom på
besök. Troget hade den gamle hållit sitt löfte att ej
mer erinra om den varning man försmått. Blid och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free