- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
62

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - VII. Hvar för sig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det började lida mot aftonen och luften svalnade
af. Amelie måste hem, och der hemma väntade folket,
redan samladt till skörde- och födelsedagsfest, på sin
husbonde. Alla från Lindenäs skulle följa med. När de så
stodo derute på gården vid vagnarna, tog fru Ragnhild
båda Göstas händer, såg upp åt det pånyttfödda, vackra
hemmet och sade:

— Tack! Gud välsigne dig, Gösta, för — barnens
skull!

Åter gick färden till Halleborg i ilande fart, åter
dånade hästarnas hofvar på bron i allén och åter var
Halleborgs folk samladt i högtidsdrägt, men icke kring
borgfruns kallnade stoft såsom Amelie tänkt sig.

På logen gick dansen i yrande fart och å
gårdsplan och i park roade sig de gamle och barnen.

Gösta blef ifrig och varm i kretsen af alla dessa,
som han visste höllo af honom. Han skyndade fram
till fru Ragnhild, som vänligt samtalande stod midt i en
krets af torparhustrur.

— Skola vi duka härute på gården eller inne på logen?

Fru Ragnhild såg ut som om hon inte hört. Med
ett smärtsamt drag öfver ansigtet kastade hon en flygtig
blick upp till fönstret, der Amelie satt med en tjock kappa
öfver axlarna och en näsduk tryckt mot munnen och
blickade ut i qvällen.

Gösta förstod — och kände ett styng i hjertat. Icke
borde hon ändå hållas utanför allt! Och så sprang han
uppför trapporna och in i sin hustrus sängkammare,
oanmäld för första gången.

— Min vän, hur tycker du, skola vi duka på logen
eller härnere på gården?

Hon spratt till och kände det så varmt, så varmt
om hjertat. Han ville således ändå försöka låta henne
känna, att hon var något mer än en besvärlig möbel i
hans stora hus!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:52:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halleborg/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free